tisdag

Hur kunde det blivit ist? Varför tog jag den där vägen? Vart hade jag varit idag om jag hade valt vägen som var menad att gå. 

Stort hål i hjärtat och själen.

De finns ingen bra förklaring till ett så dumt val och De finns inga ord som beskriver hur ont det gör. 

Jag önskar att jag kunde backa tillbaka tiden. 

Lee, mamma kommer aldrig någonsin ge upp, en dag ska du vara hemma igen och aldrig mer behöva åka.

Jag saknar dig, varje dag, varje natt. 

Varje dag är lika tung utan dig. 

Du är den finaste dyrbaraste diamanten i mina ögon ❤ 

Det är ingen idé att säga att du ska låta bli att älta på de som redan skett, det är för svårt att låta bli. Fortsätt tänk på de och ist för att tänka på hur allt kunde ha vart så tänker du på hur du aldrig vill ha det igen.
Fortsätt kämpa för att få det till hur du vill ha din vardag, med dina vänner, din familj i ditt liv.
För den ända som kan styra det är du, även om det är svårt.
Men jag vet också att när du väl bestämt dig går det inte någon annan väg. Du kan hoppa alla hinder och ducka för allt som kommer kastades, bara du ger dig fan på de. Du är envisare än en åsna, på gott och ont ibland. ;)
Du har kommit långt på en ännu längre väg, se bara till att tanka ibland så du har kraften att ta dig ända fram!
Jara troara påara diara! <3