gick upp imorse och gick mot vardagsrummet och frågade fredrik. har du gett hubert mat?
nej svara han så skulle jag ge han mat.. men då låg han bara där..
jag som skulle byta vatten åt honom o allt idag :/
madde petade lite på honom, han andades fortfarande.
jag gick o satt på data medans madde stog och förökte få liv i hubert,
sen kom den sorgsna sanningen,
doktorn madde sa: nu andas han inte längre.
Jag tittade på henne och hon "försökte" lee.
hon ville gråta men som en äkta kompis ville hon inte göra mig ledsen..
så vi spolade ner honom i toan..
så nu minns vi hubert som en livlig guldfisk som ville vara en delfin.
R.I.P
bye<3